Sagan om programmeringen, del 2

Hej på er! Minns ni inlägget jag skrev tidigare i höstas om hur jag hittade min passion i programmeringen? Nu är det dags att luta er tillbaka för fortsättningen i min resa till att bli en Datatjej…

Året är 2013, jag är 19 år och har precis tagit studenten. Livet ligger framför oss, vi har alla möjligheter, men jag har absolut ingen aning om vad jag vill göra. Jag har lyxen att kunna välja precis vilken utbildning jag vill med mina betyg, men vad sjutton ska jag välja?

Jag valde att satsa på matematiken eftersom jag alltid tyckt om problemlösning och logik så började jag på ett kandidatprogram i matematik på Stockholms Universitet. Ganska snart kände jag att det var ganska enformigt att hålla på med enbart teoretisk matte, jag ville ha fler ämnen så till våren gick jag på öppet hus på KTH för att se vad de kunde erbjuda. Där träffade jag på ett par studenter som läste just Civilingenjör i Medieteknik och efter att ha snackat lite grann och jag hade berättat att jag pluggade matte så fick jag plötsligt en VR-hjälm nedtryckt över huvudet:

Om du tycker om matte, då kommer du älska detta! Det är linjär algebra, tillämpat!!

Den kommentaren satte sig fast och det var nära att jag valde Medieteknik just för det där besöket men eftersom jag (fortfarande) vid den tidpunkten inte visste så mycket om programmering så föll valet till slut på Civilingenjör i Teknisk Fysik, som är just ett brett program. Att välja Teknisk Fysik visade sig vara ett bra val, dock inte av den anledningen jag trodde först men redan den första hösten på programmet så kom det där ögonblicket då saker och ting föll på plats. Det var då som jag fick läsa min första programmeringskurs i Python och jisses vad jag älskade det! Jag kunde sitta i timtal hemma och göra uppgifter, lösa problem och testa saker. Detta var vad jag ville hålla på med! Genom programmeringen och speciellt tillämpningarna inom datorgrafik kunde jag kombinera mina intressen i matematik, design och problemlösning. 

Jag började programmera en del på fritiden och på olika sätt söka efter hur jag skulle kunna ägna mig åt datorgrafik i framtiden. Jag ansökte om att åka på utbytesstudier och vårterminen 2018 åkte jag iväg till Dublin och mycket tack vare de kurser jag fick läsa där så blev det plötsligt väldigt klart att det var dags för mig att satsa fullt ut på min passion och det jag ville göra i framtiden. Därför loggade jag ännu en gång in på antagning.se och klickade in en ansökan till Civilingenjör i Medieteknik i Norrköping.

Här sitter jag nu, efter en termins studier på Medieteknik och inser att detta verkligen är min drömutbildning! Jag har läst programmeringskurser i C++, jag har använt mina kunskaper i matematik för att analysera och visualisera bilder i Matlab och fått skapa animerad film (för att nämna några saker) och ibland får jag bara stanna upp och reflektera över hur fantastiskt det är att på heltid få göra och lära mig om dessa saker!

Många har frågat mig om jag ångrar att jag inte valde Medieteknik från början och visst finns det en del av mig som är förväntansfull på livet efter studierna och gärna hade varit där så snart som möjligt, men utan de beslut jag tagit så hade jag aldrig träffat de människor jag mött på vägen som har inspirerat, pushat och funnits där för mig. Jag upplever också att den grund jag fick från Teknisk Fysik har gett mig så mycket när det kommer till just datorgrafik och visualisering där jag kan använda mina tidigare kunskaper inom fysik i olika grafiska tillämpningar. Jag har även en känsla av att det där extra drivet jag har nu finns där just för att jag fått ta några omvägar dit jag är och detta gör att jag nu inte är rädd för att slänga mig in i nya saker, testa nya programmeringsspråk och djupdyka in i projekt som jag tycker är roliga.

Fortsättningen härifrån är fortfarande bara drömmar men jag kommer fortsätta lära mig, och fortsätta kämpa, för att koda dessa drömmar till verklighet!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *