Sagan om programmeringen, del 1

Vet ni vad? Jag har köpt en sprillans ny dator (LYCKA), och det nästan på dagen 10 år sedan jag fick min allra första egna dator. Idag har jag en Macbook pro men då var det en bärbar dator från HP som måste klassas in i kategorin “väldigt tung” även vid den tiden. Den startar dock än idag och kan köra mina klassiska gamla datorspel när jag vill. Men vad har då hänt sedan den dagen? Hur kom jag egentligen in på det här med programmering?

Någonstans började allt i mitt intresse för teknik och matematik. Vi spolar tillbaka ännu längre, till för ca 20 år sedan. Jag är 4 år gammal och går på dagis några 100 meter hemifrån. På dagis fanns en dator, en stor och grå klump som tog evigheter att att starta upp och ibland lade av utan förvarning. Jag älskade den där datorn. På den datorn spelade jag mina första datorspel och det var något av det bästa jag visste. Jag har lyckats dra upp en gammal tidningsartikel från arkivet från just detta år då lokaltidningen kom på besök för att skriva om datorer inom utbildning.

Josefine med ca 20 års skillnad

Med 2 föräldrar som lärare så var jag tidigt igång med att läsa och skriva men det var i matematiken som jag lyste upp. Hemma hade vi datorspelen “Chefrens pyramid” samt “Cheops pyramid” som är problemlösningsspel med fokus på matematik. Jag spelade dessa ofta och än idag gillar jag att köra igenom dem när jag är hemma hos mina föräldrar.

Det tog dock lång tid innan jag skulle stöta på mitt första programmeringsspråk. När jag var yngre ville jag bli matematiker, för jag älskade ju matematik, men i efterhand har jag insett att det inte var matematiken i sig som var det jag tyckte så mycket om utan det var problemlösningen. Nu ser jag så tydligt hur jag fastnade för programmering, för att programmera handlar precis om problemlösning.

Att jag började programmera var lite av en slump. När jag var 16 år och började på gymnasiet så tog jag upp mitt fotograferande på allvar när jag köpte en ny systemkamera, finare objektiv och då kände jag även att jag ville göra något mer med bilderna, kunna visa upp dem. Detta ledde till att jag startade en blogg.

Jag satt timmar i sträck, men inte med att skriva inlägg utan jag fixade med designen och det var det som gjorde att jag tyckte bloggen var så rolig. Jag kodade en ny design nästan varje vecka och lärde mig allt mer om HTML & CSS. HTML är ett så kallat märkspråk och strikt sett inte riktigt ett programmeringsspråk men visst var det samma process som jag stött på senare. Jag bestämmer mig för vad och hur jag vill att datorn ska utföra det jag tänker mig, jag skriver, kompilerar, stöter på problem och varningar, söker lösningar i böcker, tutorials och webbforum, lär mig syntaxen, bygger upp ett verktygsförråd och jag får slutligen fram en lösning.



Ett litet urval av de hundratalet bloggdesigner jag kodat

Efter detta följde många andra programmeringsspråk och det finns ännu fler kvar att utforska, men mer om det nästa gång! Fortsättning följer…

1 thought on “Sagan om programmeringen, del 1”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *