Månadens DataTjej: De första DataTjejerna

Nu är det bara drygt två veckor kvar tills den tjugonde konferensen hålls i Stockholm. Vi vill därför tillägna Månadens DataTjej – Februari, till inget mindre än DataTjejs grundare! Läs mer om uppkomsten av DataTjej och hur DataTjej bevisade för dem att man inte ska vara rädd att initiera något man tror på! Tack Viktoria och Anna för ni startade DataTjej som gjort det möjligt för hundratals av medlemmar genom åren att nätverka och inspireras.

Namn: Viktoria Adwent (fd Landberg)
Ålder: 42
Arbetar på: Valtech AB – valtech.se
Roll: Affärsutvecklare och Verksamhetschef
Pluggat: Civilingenjör Teknisk Datavetenskap, Umeå Universitet

Namn: Anna Lundmark (fd Ahlgren)
Ålder: 43
Arbetar på: Business by Anna
Roll: Egenföretagare, IT-konsult
Pluggat: Civilingenjör Teknisk Datavetenskap, Umeå Universitet

Kan ni berätta lite om er själva och vad ni gör idag?

Viktoria: Med en inriktning inom kognitionsvetenskap på Teknisk Datavetenskap (C) i Umeå, flyttade jag ned till Stockholm för exjobb på KTH:s VR-kub och började sedan jobba som interaktionsdesigner på ett av de framstående webbkonsultbolagen under IT-erans glansdagar (Information Highway). Jag har sedan haft olika roller på olika företag och jobbar sedan tio år på Valtech – i nuläget i en kombinerad roll där jag dels arbetar i säljteamet som affärsutvecklare och kundansvarig (Account Manager) för ett antal av våra kunder och som verksamhetschef för vår avdelning som i fasta kundteam jobbar med våra kunder i varierande intensitet över tid (projekt, förvaltning, support).

Anna: Jag gick inriktningen kognitionsvetenskap och fick ett jobb i Stockholm på en av de största konsultfirmorna som utvecklade webblösningar. Efter det så har jag jobbat på flera företag, både stora och små, på ett företag började vi jobba som 5 anställda och gick ganska snabbt till att bli 30 anställda. Efter detta ville jag utforska chefsrollen närmare och hann med 2,5 lärorika år på en konsultfirma där jag jobbade som kontorschef, kundansvarig och tillslut konsultcef. Idag har jag min egen firma och erbjuder UX-design och projektledning, just nu arbetar jag med ett projekt inom hälso-och sjukvårdssektorn där jag ansvarar för användarperspektivet när vi utforskar en tjänst för samverkan mellan olika aktörer inom sjukskrivningsprocessen.

Vad har DataTjej betytt för dig?

Vi känner oss inte lika rädda för att initiera något som vi tror på, något som vi ser behövs. Det har lagt grunden för en stark tilltro till vår egen förmåga. Finns engagemanget och viljan, klarar vi av stora saker.

Även om DataTjej som förening inte haft stor betydelse för oss, i och med att vi inte varit involverade och delaktiga på den nivån under senare år, så ser vi att det vi gjorde 1998 har betytt mycket i förlängningen vilket är fantastiskt roligt!

När ni skapade DataTjej, trodde ni att det skulle fira 20 årsjubileum?

Nej, inte 20 år. Vi hade en tanke och en tro om att det skulle fortsätta i 3-4 år, primärt via de som varit med under de första träffarna. Det var vid det tillfället också enbart fokus på själva konferensen.

Hur fick ni idén om att skapa konferens 1998?

Idén till att arrangera en konferens för tjejer på längre datautbildningar uppkom vid ett seminarium med Christina Björkman, Uppsala Universitet, om DVQ – en kvantitativ och kvalitativ studie om könsstrukturer på Datavetenskapliga linjen i Uppsala. Projektet syftade till att förstå de kvinnliga studenternas situation och vilka behov de har för att ta fram rekommendationer på aktiviteter i syfte att stärka de kvinnliga studenternas position på program med få kvinnliga studenter och i förlängningen också öka antalet kvinnor som går dessa utbildningar, i synnerhet inom datavetenskap.

Vi som var med på seminariet fick oss en tankeställare, allt kanske inte var så bra som man kunde tro. Vår äldrekursare Andres Selander satt bakom oss två på föreläsningen och lutade sig fram och frågade helt sonika ”Vickan, Anna – borde ni inte göra något med det här? En konferens eller nåt?!” Och det ville vi såklart! Där och då tog vi beslutet att ordna en konferens i ämnet.

Vi hade redan vana av de sk linjekonferenserna (studiekonferenser med våra systerutbildningar C i Linköping och DVP i Uppsala) och tänkte oss samma grundupplägg för tjejkonferensen men med ett helt annat fokus. Vi hade också erfarenhet av att jobba med gymnasietjejer inför deras val till universitet och högskola samt att vi bjöd in de tjejer som sökt till vårt program för att ge dem möjlighet att träffa oss och se studielokalerna för att vara bättre förberedda både mentalt och kunskapsmässigt om vad utbildningen innebar i praktiken. Detta hjälpte oss förstås att på relativt kort tid få till en helt ny typ av konferens med en egen målgrupp.

Vad var syftet med första konferensen?

Konferensen hölls i Umeå över ett veckoslut 29 januari-1 februari 1998 (härligt med vinter och snö i norr för alla som kom söderifrån 😉

För att avgränsa oss var den första konferensen enbart för tjejer som läste på längre datautbildningar, dvs magister och uppåt och inriktning mot datateknik och datavetenskap, vid de stora lärosätena. Vi var ca 20-25 tjejer utifrån plus de som läste i Umeå; Dessa kom från Uppsala, KTH, Linköping och Chalmers.

Boendet innebar inkvartering på Fysikgränd 3G, en lokal i det stora studentbostadsområdet Ålidhem som hyrdes/lånades ut till studenter under den här tidsperioden, med madrasser på golvet som komplement till de sovsäckar och liggunderlag som de anmälda tjejerna uppmanades ta med sig. Vi lånade också in ett kylskåp till lokalen för att kunna förvara frukostmaten som intogs på papperstallrikar och med plastbestick 🙂

Konferensen hade ett socialt syfte såväl som utbildande och diskuterade frågor som:

  • Hur få fler tjejer till utbildningarna?
  • Problem med pedagogik?
  • Inställning till tjejer i “datasamhället”
  • Tjejföreningar
  • Syfte
  • Möjlighet att påverka

Vår strävan var att få upp ett bättre nätverk för arbetslivet. Vi var på den tiden så pass få kvinnor inom datateknik/-vetenskap och hade andra förutsättningar. Vi insåg också att vi skulle flytta på oss (t ex till Stockholm) och behövde bredda nätverket för att kunna ha något att hålla fast vid när allt annat var nytt. I slutet av konferensen skapade vi en mejllista för alla deltagarna för att kunna ha vidare kontakt.

Innehållet i konferensen var dels olika seminarier med kvinnliga perspektiv, en presentation av vårt VR-lab och ämnesdiskussioner i små och stora grupper. Bl a höll dåvarande rektorn vid Umeå Universitet, Sigbrit Franke, en nära dialog med oss i gruppen om sin karriär och den kvinnliga aspekten på det där vi också fick ta del av hennes livsråd. Andra föreläsare var Eva Erson (Umeå Universitet) kring Språk, kommunikation och kön, Agneta Helmius (Uppsala Universitet) kring Kön och vetenskap, ett historiskt perspektiv, samt Christina Mörtberg (Luleå Universitet) kring sin avhandling Det beror på att man är kvinna.

Självklart hade vi även de sociala aktiviteterna med SMTP (Soppa Med Tillhörande Punsch) på torsdagen, overallssittning på fredagen och avslutande bankett på lördagen.

Vilka var de största utmaningarna och lärdomarna med att arrangera konferensen?

Den enskilt största utmaningen var farhågor kring ovetskap om andra ville komma, skulle det bli något? Att bjuda in och bekosta talare till obefintlig åhörarskara…

Vi hade också utmaningen med finansieringen – hur skulle vi hitta sponsorer?! Det löste sig bättre än förväntat så vi behövde enbart ta en blygsam anmälningsavgift på 100 SEK för att få det ekonomiska att gå ihop.

Våra lärdomar var flera – vi blev varse att ämnet i sig är något bra som känns viktigt och som andra uppskattar. Vi fick också förhållandevis stor mediauppmärksamhet, såväl i Västerbottenskuriren, NyTeknik och förstås i Umeås studenttidningar. Den viktigaste lärdomen var dock att det alltid ger något att träffa nya människor och bredda perspektiven! Det är också något som vi tagit med oss i hur vi tänker och agerar i våra liv än idag.

Varför tycker ni att man ska söka till DataTjej 2018/2019?

Det är väldigt lärorikt! Du får bra och viktiga erfarenhet av ansvar, att utmana dig själv och lösa problem som inte uppstår dagligdags annars. En erfarenhet som vi inte hade velat vara utan 🙂

Vid en rekrytering vill arbetsgivarna gärna se engagemang hos de sökande – ett engagemang i DataTjej visar tydligt på det.